sagan om hårmodellandet PART II

Så kom morgondagen. Jag och kurtan klev upp halv sex för att hinna vara där i tid. På en lördag. Det ni. Efter ett tag upptäckte jag att frukosten jag blivit lovad bestod av vita (o-rostade) rostmackor och ost. HÖRNI, tänkte jag. Men osten var god så jag klagade inte. Sen började de färga mitt hår. Först blonderade dom det, och resultatet blev som det brukar – sådär vitt högst upp och lite blekgula slingor. Vad som däremot inte var som vanligt var deras reaktioner.

 ”MEN SHIT VAD SNYGGT! KOLLA! GUD SÅ COOLT” lät det från allas munnar utom min och jag undrade om de inte såg samma sak som jag. ”det som är bra med den här färgen är ju att den är väldigt kommersiell…” sa hon som färgade. Ja, jag höll med lite eftersom det blir ju så för alla som failar när dom ska bleka sitt hår. 

Till min lättnad satte hon i lite gult i alla fall. Och här var väl allt frid och fröjd.
men SEN, kära vänner, tyckte en av frisörerna att håret bredvid min lugg var lite väl långt, det såg som slitet ut.  Jag började bli lite orolig. Men trots den olustiga känslan jag fick i magen så var jag modig och sa att okey, hon får klippa bort det slitna, men jag vill inte ha för kort och för guds skull, klipp inte så att öronen syns! Vi kom överens om att det inte skulle bli kortare vid öronen.
 Så blev inte fallet. Hon klippte kort. Och hon klippte kortare. Ända tills det inte fanns någonting kvar.
Jag försökte stoppa henne, jag gjorde det, men hon förblindade mig med sitt prat om kindben och hals! Sen tittade jag i spegeln och upptäckte att jag själv gått på promenad utan att jag märkt det, och ersatts av min far.
”GUD  SÅ FIN DU ÄR” sa hon.
Jag ser ut som en man, tänkte jag.
”Du är lik en kändis, jag försöker så hårt med att komma på vem det är!”
Rickard hedman kanske? Duvet, basisten i Painters, det kända Arjeplogsbandet? Eller kanske Jack Black? Tänkte jag. Men jag svarade:
”..jag brukar få höra att jag är lik Katherine Heigl”. Jag nämnde dock inte att jag tycker Katheringe Heigle ser ut som en kossa.

”Ja! Hon kanske det är”  Jag bara väntade på att alla skulle upptäcka det, hallå allihopa, ser ni inte att jag ser ut som en man?! Men alla var som förstunnade av min skönhet, ”ååh hon ser ut som en docka, gud vad fin du är, wow she looks really pretty!” omg.
 Sen fick vi gå catwalk, det var kult och kurtan påpekade att jag fick TVÅ excellent och de andra fick bara good, så alltså var jag bäst.  Så var kanske inte fallet men det kändes ganska coolt att gå där på en vit matta med svart läppstift och fula kläder. Men just då ville jag bara dö, eftersom jag inte ätit ordentligt på hela dagen för ”lunchen” vi blev serverade (klockan TRE!!!) bestod av skinka så jag åt sallad och mackor, kurtan har smittat mig så jag håller på att bli sjuk, jag hade ont i nacken, huvudet, magen och typ överallt annars OCH MITT HÅR VAR BORTA. Men hungern vägde ändå tyngst. Det var den längsta timma jag fick  vara med om.  Och den längsta dagen jag nånsin vart med om. fast det var kul ändå för alla var så snälla och modellerna var roliga. Och jag fick ju faktiskt god middag i slutet. Men jag har inte riktigt bestämt mig för att om det är värt att få höra kurtan säga: "du mos.. du kommer inte bli glad över detta så jag tar en puss innan jag säger det... Du ser ut som en munk"
;_; 
ursäkta tapiga kamerabilder:

här var jag ju som söt, med lite konstigt smink!

YEAH HOTSTUFF

 här är jag med gult jättejätteplattat hår:

ojojoj. men det känns skönt i nacken iallafall. 
 mvh prinsen