titeln kan man lika gärna strunta i

lyssnade på den här när jag gick hem och kände mig som en sån typ som ser tiden svischa förbi en på rullskridskor, men som inte riktigt bryr sig för hon hinner med nästan allt roligt hon skulle vilja ändå.
Såg världens finaste grej och det gjorde lite ont i magen över att jag inte kunde fota det.
Det var en liten pojke i rullstol som satt helt stilla mitt på vägen, med ryggen mot mig.
"men vad gör han riktigt?" hann jag tänka, "tar han sig inte fram?"
Skulle just gå fram till honom och fråga hur det var fatt när jag såg att han höll min favoritkisse i famnen. Den där fina lurviga lilla katten som alltid brukar komma fram och stryka sig mot en. Den satt han och klappade och båda såg så nöjda ut. Det var så fint att jag blev alldeles sprittig i benen! När jag gått jättelångt och vände mig om upptäckte jag att de båda kompisarna satt kvar där. hihihi så söta


mvh prinsen